På kvällen, när tillverkningen stängt, fick vi skjuts av Ravindra till Lagankhel som är ett område närmare stan som är full av restauranger och butiker. Har haft problem med att hitta bra grönsaker och mat överhuvudtaget som inte är potatis, lök, tomat, ägg och gamla limpor. (Det finns bara ett visst antal rätter man kan laga med dessa ingredienser har jag fått erfara!)Vi hängde egentligen bara med för att köpa kontorsgrejer åt Rajesh, stickmästaren. Han har en sån fruktansvärd oreda på sitt kontor att det inte är konstigt att så många saker blir fel. Vi köpte bla pärmar, tejp, plastmappar och sånt som man brukar ha. Imorgon ska vi invadera hans kontor och låsa in oss där INNAN han är där. Vinod har varnat honom flera gånger, men trots det att han är inne på sin sista varning har han inte gjort ett dugg åt oredan. Så om han inte kan hålla ordning efter imorgon är det kört för honom tror jag. Det är synd, för han är väldigt skicklig annars. Hoppas att det här blir en knuff i rätt riktning.
När vi shoppat färdigt, frågade Ravindra om vi ville köpa lite frukt. "Ja, det är klart vi vill!!"
Så vi gick runt på andra sidan och där såg vi något som aldrig sett i Nepal förut: En enorm inomhusmarknad full med alla tänkbara sorters grönsaker och frukt, även ost, kött och fisk som inte såg så ofräscht ut som det brukar. Vi shoppade all frukt som vi saknat, som jordgubbar, päron och mandariner. Även champinjoner och Timbur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar