En annorlunda jul och ett brott i Nepal

Det här var en extremt skum jul.

På själva julafton jobbade vi i fabriken hela dagen. Hjälpte Rajesh, stickmästaren, med att sortera stickinstruktionerna. Hjälpte, och hjälpte..hmm snarade gjorde det åt honom medan han satt vid sitt skrivbord och stirrade ut i tomma intet! Hans stickinstruktioner ligger i flera högar, gamla felaktiga blandade med nya, så det är inte konstigt att saker blir fel ibland. Vi har gjort iordning flera pärmar med avdelningar, som är tydligt märkta så att man kan se vad det är och för vilken kund. Var där i ungefär 4 timmar och sorterade. Under den tiden tog han emot flera samtal. Han har tydligen sin egen tillverkning, som alla vet om. Tillslut sa han att han skulle sluta efter 4-5 månader och bara jobba med sin egen tillverkning. Och sen frågade han om vi ville se hans tillverkning och beställa från honom istället. Det blev en helknäpp situation, paul skällde ut honom och sa att om han jobbade för oss skulle han få sparken direkt. Jag gick till Vinod och berättade. Han var förvånad och orolig. Nu måste vi hitta en ny stickmästare. Men jag sa inget till honom om att jag sagt till Vinod, för vi måste ju ha tid att hitta en ny. Vinod gillar vår teknik med att jobbintervjua. Vi har ju intervjuat 15 personer för vår nya plats, och dessutom testat deras datakunskaper, från Nepal. De ska lägga ut en annons i tidningarna och vi ska intervjua stickmästare i februari. Det känns skönt att få göra det. Jag är inte så impad av deras teknik (känner du nån som känner en stickmästare - ok du får jobbet)

På kvällen gick vi på vårt nya favvoställe, Red Dingo, som är en australisk restaurang, och åt konstig julmat. Paul och Ravindra slurpade i sig en hel flaska goldwasser. Sen tog vi oss till titanic shower dance bar. Paul och Ravindra åkte i samma bil (!!!) och jag och Vinod i en annan. De körde vilse förstås. Vi ville gå på en shower dance bar för att vi inte visste vad det var. Det var likadant som den förra dancebaren, men med en dusch mitt i. De flesta dansöserna var ok, det var tom en i sari som dansade en traditionell dans som var cool. Men tjejen som showerdansade var extremt porrigt. det tyckte vi inte om. Ravindra var lite väl flörtig med dansöserna, kanske pga goldwassern? Men han fick ut en massa information, exempelvis att de tjänade 5000 ruppar i månaden (500kr) och att en av dem skulle gå med på en natt med paul för 10000 ruppar, och att de jobbade 5 timmar per dag där.

Min julafton blev förövrigt helt ignorerad, ingen som sa "god jul", men på pauls julafton (den 25) sa alla det, grr. Men då hade jag iallafall laddat ner kalle ankas julafton och visade upp den. Alla tyckte det var kul. Jag gjorde glögg flera gånger, som var omtyckt, och blev tom tillfrågad om receptet. Ranjit gjorde flera prover som var fel igen, och vi var uppe sent på kvällen och gjorde mönster åt honom. Efter det åkte vi in till Thamel, och åt på en mexikansk restaurang. Köpte många böcker i bokaffärerna och cd-skivor. Äntligen hittat en lärdignepalesiskacd.

På annandagen jobbade vi hela dagen igen, och på kvällen åkte vi till lazimpat och träffade Sudarson en sista gång. Paul och Sudarson blev rätt så fulla. Det slutade med att Sudarson drog med oss till en dancebar. Vi snackade lite med dansöserna och en av dem följde med oss en bit i samma taxi. Det var meningen att hon skulle gå av vid vägen till Thamel, men hon sa något till taxichaffören som körde in i gränderna till ett disko hon skulle till. Det var rätt så irriterade för det tog en kvart, dessutom köpte hon cigaretter som taxichaffören la till på vår räkning.

Den 27:e skulle vi åka till Varanasi. Paul upptäckte att $700 och $200 i ryska rubler var borta. Sista gången vi kollade var för 2-3 dagar innan. Allt var där då. Vi spenderade 3 timmar med att leta efter dem. Han hade lagt dem i en byrålåda under en massa papper. Vi hade inte låst dörren till det rummet, för vi hade trott att det skulle vara säkert eftersom alla i huset jobbade för Ravindra. Vi letade och letade men allt pekade på att någon hade tagit dem. Tekbahadur och hans fru var inte där, de hade varit borta i 2 dagar. De var Ravindras medhjälpare, som skulle diska, tvätta och vakta huset. Dessutom fanns det en nattvakt och en dagvakt, samt Tekbahadurs pappa och son som också var i huset. Så den första jag tänkte på var Tekbahadur såklart.
Vi ringde Ravindra, Vinod och polisen. Inom en kvart var alla där. Först kom utredarna och en detektiv som kliade sig på hakan och tittade fundersamt på byrålådan och bordet. Sedan kom ett gäng till poliser, och en samling militärer i blåa uniformer. Det var ungefär 15 pers som diskuterade fallet fram och tillbaka under 2 timmar. Det var en som skrev en rapport, och Paul fick skriva ett brev till polisen. Alla misstänkte Tekbahadur.

Men tänk om det inte var han? Det skulle kännas fruktansvärt att misstänka fel person..

Polisen tog Tekbahadurs son och tvingade honom att kontakta Tekbahadur så de skulle inte släppa honom tills att han var där.

Efter det gick vi till tillverkningen, vi gick förbi knivkvinnan. Det är en knäpp tant som går omkring överallt och viftar med en kniv, hon är lite galen. Det är nog sista gången vi ser henne eftersom tillverkningen ska flyttas.

Sen på tillverkningen åt vi frukost och sa hej då till alla. Resam och Ramkrishna berättade att Tekbahadur hade sagt till dem att han skulle ta våra pengar om han inte fick dricks. De hade sagt till honom att han inte skulle göra det. Men varför hade de inte sagt något till oss??

Han är rätt så korkad, Tekbahadur, för vi hade kommit överens med Ravindra att han skulle få pengar och lite saker från oss när vi skulle åka. Ravindra sa att vi skulle ge lite kläder men vi hade bestämt att han också skulle ha fått $100, vilket är rätt så mycket för nepaleser. Dessutom får han lön från Ravindra. Ravindra hade sagt att han varnat Tekbahadur flera gånger för att han dricker för mycket. Men nu vet vi ju att det var Tekbahadur som tog pengarna.

Idag fick jag ett mail från Vinod:

"Re: Tek bahadur (your money thief )finally police got him its an interesting lesson came over here i am trying to tell you in details .

as he given the statement to police used to take out dollars from the table since last couple of week first he took 100 dollar and exchanged through night guard ( Night guard asked him how did you get this money ? Tek bahadur told that foreign couple given him as tip) than after couple of days he taken 200 dollar plus sum russian currency from the table this time he used some one else to get their exchange and he got 15000 rupees that day he had drunk lot even had fun with more couple of guys . and finally he took the rest money from the table on last thursday it was the day he left from your house it was 200 dollars plus 3000 russian currency he hidden this money in a marble godown at his daughter's room .

untill now he is in police station taking kickes from the police and telling the further statments .

as we reported to the police 14000 russian currency plus 700 dollars but as per his statement this amount doesnt match . police is beating him i will update incase there will be recovery from him i will write you ."

Jag är inte så förtjust i beating up, men så gör de här i Nepal och det är inget som man kan göra något åt direkt. Tek bahadur är korkad som tog pengarna. Jag tycker synd om hans familj. Pappan såg rätt så orolig ut innan, och jag hörde att han och hans fru bråkade flera nätter i sträck innan de försvann. Det var säkert om pengarna. tror inte att hans fru ville att han skulle ta dem, men hon är ju medbrottsling nu. Det är inte säkert att jag får något från försäkringen, för det är bara en vanlig 45-dagars, men hoppas att han inte har gjort sig av med resten av pengarna och att de inte slår honom längre. Han kommer nog att få sitta i fängelse ett tag iallafall.

artikel om gottrörakraschen

Under tiden som jag har varit i Nepal har en journalist ringt och mailat för att intervjua mig om gottrörakraschen. Har dessutom fått folk att ta bilderna åt honom och det skulle vara på ett speciellt sätt: den fåniga bilden där jag tittar på en bild från kraschen. Igår var artikeln med i expressens söndagsbilaga. Den är ok, men en del saker var lite fel. Varför överdriver nästan alltid journalisterna?? Jag som hade korrläst och rättat. hmm. ex bombattentatet på bussen, det var inte på den, utan vägen som var avspärrad pga granater och sånt, och det får mig att verka mer flygrädd än vad jag är. och han skulle haft med länken till hemsidan, det var viktigt.. arrgghhh!!



Men äsch, det var en kul grej iallafall. I förrgår, den 27:e, på årsdagen, flög jag med flyg nr 752, gottrörakraschen var sk-751. lite småläskigt. lite skrockfull är jag kanske, men det gick bra och det var fin utsikt över bergen som var på högre höjd än själva planet.

Visit till en mysko gurusekt

I fredags skulle vi träffa en återförsäljarkund, med butik, trodde vi. Det var en engelsk kvinna, Mrs Henderson, som behövde beställa omgående. Tydligen höll hon till i en ashram i Bhaktapur utanför Kathmandu. Jag hade föreställt mig en rik gammal dam som ville öppna en butik, som kanske var lite av en hippie.

Så vi tog oss till det här ashramet med en väska full av prover. Hon var inte där när vi kom och vakterna vid porten var väldigt ovänliga. Vi fick stå utanför och vänta rätt så länge.

Damen ifråga hade nepalesiska föräldrar men var uppväxt i England. Hon var klädd i sari och hade tika på pannan (rött märke med fastklistrade riskorn), i övrigt var hennes sätt engelskt. Hon drog in oss i ett kontorsrum där vi fick sitta och vänta ett bra tag. Hon sa att hon var tvungen att rusa för "the didis", systrarna, skulle snart vakna. Sedan kom hon tillbaka med kaffe och kakor och sa att hon måste rusa igen, för hon skulle ge vatten till the didis. Efter ett bra tag kom hon tillbaka. Vi skulle precis ta fram proverna ur väskan och fråga hur hon hade tänkt göra med butiken, men istället började hon rabbla om hur fantastisk gurun var. Guru Jagadguru Kripalu Parishat. Han var enligt henne den 5:e reinkarnationen av Krishna och hennes liv. Hon var alldeles lyrisk när hon sa det, och hade något galet i blicken.

Hon hade upptäckt honom för 20 år sedan, och sedan dess varit hans trogna följeslagare. Tydligen är han världskänd och det är en ära att tillverka plagg åt honom. Helst donera tyckte hon. När the didis och gurun hade använt plaggen ett par gånger skulle de ge bort dem till deras närmaste följeslagare, så skulle plaggen bli speciella, heliga?, så att folk skulle donera 3-4 gånger plaggens egentliga värde, som skulle gå till guruns ashram och sjukhus. ?

Han har 30000 medlemmar i texas och många ashrams i Indien och Nepal. På platsen där han föddes (en sten på gatan) har man byggt ett tempel. Och vi har otrolig tur som en ens fick se en glimt av honom, sa hon.

Hon visade hans rum, det var en stor upphöjd säng i den och bilder på honom överallt i jesus-stil.
Hon sa att han berättade fantastiska historier där och att det var väldigt få som fick se honom. Att han var 87 år gammal och vid väldigt god hälsa, ung i sinnet, för han var ju en guru.
Och att ingen nånsin ser honom gå. Han flyger kanske?

Men vi såg honom smyga i korridoren utanför och titta på oss.

Efter en lång rad berättelser om gurun fick vi klart för oss att plaggen hon ville beställa skulle vara åt gurun själv och the didis, som var hans döttrar.

Hon kallade in döttrarna. De drog och slet i plaggen, klagade på det ena och det andra, som vi sa att vi kunde fixa. The didis var medelålders, en av dem hade vitt hår och vit hy, och de var ful som stryk, förmodligen de fulaste personerna jag någonsin sett i Nepal. Men det kanske var sättet också. Det var som en scen ur Askungen där Mrs Henderson var askungen och the didis var de fula styvsystrarna. Då fick vi klart för oss att hon var deras slav.

Tillslut bestämde sig the didis för vad de ville ha. Gurun kom inte in, för han var ju hemlig och visar sig ju inte för nån. Men Mrs Henderson visade upp några cashmereplagg som var guruns, som vi skulle kopiera. Och det skulle vara exakt den där saffransgula färgen. Så vi tog bort lite noppor och gjorde en fluffig boll. Heligt guru-fluff. Som fortfarande ligger i fickan nånstans.

"Radi Radi" sa en gammal tant till oss när vi gick ut. (Så här säger de, istället för att säga hej, på det här ashramet.)

I efterhand fick vi höra av alla vi pratade (för alla visste ju vem han var) att han var väldigt rik, att han inte var krishna och att det var en skum sexsekt. Någon sa att han hade sex med alla kvinnor, även the didis. yuck.

Krishna hade 1600 konkubiner, där Rada var den främsta, och han var ju reinkarnerad. Då kom jag att tänka på att nästan alla jag såg i ashramet var kvinnor. Mrs henderson kanske var en av hans älskarinnor då?

Så nu är proverna på gång iallafall. Ska träffa Mrs Henderson och hennes gurugäng i Delhi om några veckor. Och Mrs Henderson bor väldigt nära lagret i England, och har en indisk massagesalong där. Funderar att hälsa på där nångång.

En pärla i Lagankhel

På kvällen, när tillverkningen stängt, fick vi skjuts av Ravindra till Lagankhel som är ett område närmare stan som är full av restauranger och butiker. Har haft problem med att hitta bra grönsaker och mat överhuvudtaget som inte är potatis, lök, tomat, ägg och gamla limpor. (Det finns bara ett visst antal rätter man kan laga med dessa ingredienser har jag fått erfara!)

Vi hängde egentligen bara med för att köpa kontorsgrejer åt Rajesh, stickmästaren. Han har en sån fruktansvärd oreda på sitt kontor att det inte är konstigt att så många saker blir fel. Vi köpte bla pärmar, tejp, plastmappar och sånt som man brukar ha. Imorgon ska vi invadera hans kontor och låsa in oss där INNAN han är där. Vinod har varnat honom flera gånger, men trots det att han är inne på sin sista varning har han inte gjort ett dugg åt oredan. Så om han inte kan hålla ordning efter imorgon är det kört för honom tror jag. Det är synd, för han är väldigt skicklig annars. Hoppas att det här blir en knuff i rätt riktning.

När vi shoppat färdigt, frågade Ravindra om vi ville köpa lite frukt. "Ja, det är klart vi vill!!"
Så vi gick runt på andra sidan och där såg vi något som aldrig sett i Nepal förut: En enorm inomhusmarknad full med alla tänkbara sorters grönsaker och frukt, även ost, kött och fisk som inte såg så ofräscht ut som det brukar. Vi shoppade all frukt som vi saknat, som jordgubbar, päron och mandariner. Även champinjoner och Timbur.

Nepals hälsominister lovar att 12 kvinnor med uterus prolapse ska få vård

Var på en föreläsning häromdan om Uterine prolapse (livmodersframfall). Kvinnorna som drev projektet i västra Nepal var där. Samtliga hade hela livmodern utanför och var väldigt arga för att de fortfarande inte hade fått någon vård. Sudarson visade hans film. Nepals hälsominister (han som flinar på bilden) var där samt ett par till som också är med i Nepals regering. Det blev väldigt hetsiga diskussioner. Jag förstod inte ett skit men stirrade argt på ministern vilket han såg. Hoppas att det inte bara är därför han lovade att de 12 kvinnorna som var där skulle bli opererade! Skulle inte förvåna mig ett dugg, för jag har varit med om liknande saker innan. Nu har vi laddat upp Sudarsons video på Youtube. Ni kan se den genom att klicka på den här länken: http://www.youtube.com/watch?v=4vCCy41lATo

Vilse och dancebar i Thamel

Ännu en dag med fint väder och klar utsikt över Himalaya. Idag är det lördag så vi är lediga. Försökte hitta en genväg in till stan idag. Det är 9km om man åker bil till stan från Hattiban, det brukar ta ungefär 40-60 minuter pga trafiken, dessutom går vägen i sicksack och runt flygplatsen. Centrum är på andra sidan flygplatsen och planen flyger lågt över där vi bor, så egentligen borde det vara ungefär 3 km dit. Vi gick och gick, och gick vilse till sist. Sen hittade vi en taxi. Taxigubben stod och pinkade på en vägg på gatan.

Orkade inte gå på filmfestival (det är Kathmandu film festival den här veckan och det var dit vi egentligen skulle) men tänker nog gå på åtminstone en film senare. Vi var så sega och trötta att vi mest hängde på en italiensk restaurang och vandrade omkring i Thamel. Jag köpte två kjolar. All tvätt är inlämnad, så jag har inget annat att ha på mig imorgon.

En tigerbalmgubbe irriterade oss så mycket att Paul tog kort på honom. Han blev jättesur. Jag har fortfarande kvar min tiger balm som jag köpte i Thamel för två år sen. Den är i Ravindras badrum och jag har knappt använt den.

Ett nytt fenomen i Kathmandu är såkallade "Dance bars". Vissa säger att Kathmandu är det nya Bangkok och att det är fullt med prostituerade. Jag har inte sett en enda som öppet visar att den är prostituerad på gatan. Vi tänkte att vi skulle ta reda på vad en dance bar var för något egentligen. Det finns också shower dance bars, har inte en aning om vad det är för något. Jag tänkte mig att en dance bar var ungefär som en strippklubb och att en shower dance bar var en stripklubb där de duschade sig på scen med t-shirtar eller bikinis på sig kanske. Och att indiska affärsmän dreglade över dem.



Det fanns en dance bar i utkanten av Thamel så vi gick in dit. Det var mörkt och tomt, med UV-ljus, discobelysning och väldigt hög ljudvolym. På menyn fanns det bara "hard drinks" (rakshi och lokala versioner av whisky och gin) Det fanns också öl, cola och snacks (äckliga saker som inte var särskilt aptitretande).

Allting var 10ggr dyrare än normalt. Jag tog en cola.De som var där verkade vara helt normala ungdomar, kanske studerande som hade det här som extraknäck? För varje ny låt gick det upp en ny tjej på scen som dansade.
De enda som tittade på var de andra dansöserna och ett gäng unga killar, som verkade vara deras pojkvänner. När de fula och tjocka tjejerna dansade var det ingen som tittade, när en snygg tjej dansade kom en eller flera killar upp på scen som också dansade. Bollywoodstyle. Och det var coolt.

DHL KUK

Dhl har flyttat in i KUK-byggnaden, undrar om det är därför leveranserna alltid är lite sena från Nepal eller om det är jag som är barnslig.

Ny plats för tillverkningen

Kontraktet tar slut i april för att hyra marken som används nu, så det är dags att hitta ett nytt ställe. Vinod och Ravindra hade tänkt bygga en ny fabrik på en egen tomt innan, men planen gick i kras för tomtpriserna har gått upp så mycket på den senaste tiden.

Förra veckan var vi och tittade på ett ställe som de skulle hyra, som vi tyckte var alldeles förskräckligt. Det var mörkt, bullrigt och ja väldigt otrevligt.

Så vi sa att vi inte skulle gå med på det. De letade efter ett nytt ställe och när de tittat på det själva sa de att det var fint. Det trodde vi inte på. Så vi följde med och tittade en gång till. Det här är ett hus på 4 våningar med ett nätt grönsaksland omgiven av kullar med tibetanska kloster och fält med kossor på. Idylliskt. Alla som bor här i tibetaner. Det är nog fult att säga att tibetaner är ett renare och ordningsammare folk än hinduerna här, men jag tror verkligen det, för i de hinduiska områdena ligger det sopberg utanför varje hus och folk slänger dem också och släpper ut sitt avlopp i vattendragen så det luktar apa vid dem. Här såg jag inte ett enda sopberg nånstans, och inget skräp ute på åkrarna. Stigen jag går på till där tillverkningen är nu är omgiven av skräpiga åkrar och det ligger en död hund som är uppsvälld vid sidan av den som ingen har plockat bort på över en vecka nu. Alla hus här i det tibetanska området har böneflaggor, och folk sitter och stickar, väver mattor och eller är sysselsatta med att odla. Jag tror det här kommer bli bra. Ravindra har förskottsbetalat flera månader nu så det är bestämt. Och nästa gång vi kommer hit kan vi bo i ett av rummen.

Nedan finns bilder, klicka för att förstora. Bredvid ligger en mattillverkning, högst upp på taket finns det vattentankers som värms upp med solljus, kvinnorna som bor i huset nu rensar grönsaker.

Strömavbrott 70 timmar i veckan nu

Förmodlingen är det samma idiot som har beslutat att elen nu ska stängas av 70 timmar i veckan från och med januari. Hur korkad kan man vara?????

Och idiotiskt är det att man inte får ha egen förnyelsebar energikälla heller. Gnällde på gubben från regeringen, som sa att han skulle kolla upp om de inte kunde ändra lagen om solpaneler, men jag tvivlar på det. Han lät åtminstone intresserad iallafall.

Ram Baran Yadav ska sluta som president om ungefär en månad. Han har fått nog. Inte ens maoisterna, som i sitt manifest skrev att Nepal kommer bli ett av världens ledande länder inom 10 år, klarar av att fixa Nepal. Det kommer att bli kaos och nyval igen. Behövs ny energi och nya partier tror jag.

Föreslog att Ravindra skulle ställa upp som kandidat och att jag skulle sköta hans kampanj :)

Konstigt födelsedagsfirande och maoistmöte

Idag fyller Paul år, "hurra, hurraaaaaaaaaaaaa!!!"
Han vill inte alls veta av det. Försökte hålla sig undan halva dagen precis som förra året, och inte låtsas om nånting. Vi tog det lugnt hela morgonen och åt pasta till frukost på eftermiddagen. Vi har annonserat ut ett jobb på företaget för Pernilla ska sluta och starta eget istället. Vi lade ut annonsen i torsdags och nu är vi uppe i 90 ansökningar så det är dags att ta bort den. En tredjedel har inte ens läst annonsen, eller har väldigt dåliga CVs. Jag förstår inte varför folk fyller i ansökningsformuläret som arbetsförmedlingen har, de verkar lata och slarviga och man ser direkt att de skickar ut samma till flera olika företag. Det är lätt att säga till dem att de inte får jobbet. 20 st är superbra så jag har kallat dem till intervju. Resten är sådär, låter helt ok men känns inte rätt. Det är dessa jag försökte gå igenom idag vilket är lite småjobbigt. De flesta av dem tror jag inte på, men man vet aldrig så jag läser dem flera gånger. Har fortfarande 30 st kvar som jag måste maila till.

På eftermiddagen gick vi till tillverkningen. Vinod och Ravindra kom ihåg Pauls födelsedag. Han fick en väldigt kitsch glaskub med jesus, josef och maria ifrån Vinod. (hans son valde ut den, och hade på något sätt fått för sig att Paul var religiös?????) Och så fick han bröllopsdockor från Ravindra. (säkerligen en pik)

En gubbe från regeringen var där och förhandlade om att höja lönerna med 15%, vilket gick igenom, och vilket jag tycker är helt rätt för levnadskostnaden har gått upp. Gubben var där tills sent på eftermiddagen, tillslut samlades alla som jobbade där runt omkring oss, och lyssnade. Det var lite konstigt för det var ingen som sa något förutom en person, Deepak, som är färgmästaren där och den gladaste personen. Vi förstod inget egentligen, men fick i efterhand veta att de klagade på det nya sopsorteringssystemet. (vi köpte tunnor, och skrev hur det skulle sorteras på dem och den nya anteckningstavlan, och ska kolla upp att det som inte kan sorteras verkligen hamnar på rätt ställe) Det har inte fungerat för folk slänger samma saker i dem, så Vinod förklarade en gång till hur det skulle sorteras och varför. Ska försöka få tag på Sudarsons video om Bagmatifloden och visa dem så borde de förstå bättre. Vet ni vad som händer med de flesta soporna här? De töms i floderna. Bagmati är helt igenkorkad och stinker så att man vill spy.

Planerna med att åka hem landvägen har gått åt pipan. Indiska ambassaden tog exakt hela dagen igår (kl7-18), och gav dessutom ALLA fel visum, (single entry, 3månaders) och blandade ihop flera personers pass. Så när vi kommer hem måste vi ansöka om ett nytt, suck. Iranianvisa.com återkom till mig och sa att vi inte kommer att få visumen i tid, och vägarna är blockerade av snö i afghanistan. Orkar inte gå till Pakistanska ambassaden, det visumet är halvt färdigt. Har funderat ut på en massa sätt hur man kan ha ett trevligt jullov istället, men alla alternativ är för dyra. Paul lovade mig en resa till afghanistan i vår istället vilket är bättre, det är fint med gröna kullar och blommor där då + att det är enklare att ordna visumen hemifrån. Så det slutade med att vi köpte en hembiljett till köpenhamn istället med BA.

Brasa hos Sudarson

I lördags var vi hos Sudarson i Lazimpat hela eftermiddagen och kvällen.








Åt såna här batterismakande blommor i hans trädgård. Vet inte vad de
heter och tror inte heller att de finns i Sverige. Någon som vet?

De smakar som batteri, och det känns elektriskt i munnen. Vibrerande
läppar och energi. Ingen drog vad jag vet, och det används av Newari-folket för matlagning.




Vi gick ut på den lokala tongba-baren. Det är ett mörkt litet rum med ett tygskynke, två enkla bord, och en kokplatta där det hänger köttbitar som torkar utanför. Lite kitsch, men mysigt.

Tongba är en nepalesisk traditionell dryck som man gör av fermenterad röd hirs. Det är alltså alkohol i det. Man häller på varmt vatten, så det är som ett slags te ungefär.
Smakar lite grann som glögg blandat med öl, men mindre kryddigt. I början blir man rätt så berusad, men ju mer vatten man
häller på desto mer nykter blir man!

Till det äter man lite snacks, exempelvis friterade bönor och Timbur. Timbur är ett frö från en frukt. Det smakar exakt likadant som blomman, fast är mycket starkare. Själva maträtten Timbur är en slags potatismossoppa som smakar mjöligt och lite som gummi.

På kvällen tittade vi på Sudarsons filmer, en om fåglar och en om ett
projekt med skolbarn. Och hade en mysig brasa i en tunna i trädgården.

4 dagar för ett indiskt visum

Håller på att försöka få indiskt visum här i Nepal, för ambassaden i Sverige svarade inte ens på telefon och mail under de två veckorna vi försökte där.

Första dagen var det stängt, andra dagen tog det 3 timmar att lämna in ett telexformulär (som borde ta högst 5 min)
Den tredje dagen, då det var tänkt att vi skulle plocka upp visumet, var det så lång kö att de 50 sista som hade tagit nummerlappar fick gå hem efter 3 timmars väntan. I morse var alla de där 50 st och köade utanför ambassaden, inkl vi, klockan 7.30 på morgonen.

När de väl öppnade luckorna kl9.30 bad en gubbe att de som inte fick sina visum igår skulle köa utanför luckan. Då reste sig alla vi 50 st, och det blev kalabalik, för de hade inte fattat hur många de skickade hem dagen innan och han upprepade "only the ones with numbers" så att alla blev arga och viftade med sina nummerlappar. Till slut efter 2 timmars väntan blev det vår tur, och då fick vi köa utanför flera luckor för att tillsist få veta att det inte skulle bli färdigt förrän kl4 idag. Så nu hänger vi i Thamel och har slösat bort en till arbetsdag i tillverkningen. grr

Det allra värsta var att gubben sa att indiska ambassaden i stockholm inte svarade för bekräftelse, vilket innebär att de bara ger ett 3månadersvisum, inte 6månaders som vi ville ha.
Om jag gnäller på dem när jag kommer hem spelar det ingen roll, för det är ju ändå ingen som svarar. grr

Jag skulle ha 6månaders för att ta sistaminutenresor till goa och därifrån till kathmandu under våren. Och hela grejen med att ta sig in till stan skittidigt på morgonen. grr.

En sann liten skräckis från Nepal

En bekant här i Nepal, som är dokumentärfilmare, visade en film som han hade gjort om kvinnor i Nepal. Usch fy, jag vred och kved på mig. Tänk att det finns sånt här? Jag hade aldrig hört om det förut, men tydligen är det så att bykvinnorna i Nepal arbetar så hårt och är så undernärda att livmödrarna trillar ur på dem. I den byn som filmades hade 70% av kvinnorna drabbats av livmoderframfall, och hela 30% hade hela livmodern utanför.

Jag blev så shockad när jag såg filmen att jag inte kunde sluta tänka på det. "tänk om hon som bär på den enorma vedhögen därborta har livmodern utanför". "Eller hon som hackar i fältet där".

Är det någon som vet vad männen gör hela dagarna? Inte är de ute och arbetar på fälten. De spelar kort och dricker raksi! Medan kvinnorna är tvungna att vakna kl4 på morgonen för att börja samla in bränsle, och kan vila sig först kl11 på kvällen. Vi satt och pratade på ett cafe, det var också en kvinna där som var med i organisationen. Jag frågade sig hur det kunde komma sig att kvinnorna tillåter männen att göra så. Tydligen respekterar de sina mödrar när de är små, och när de är tonåringar blir de som sina fäder.

Anledningen till att livmodern hamnar utanför är att kvinnorna bär tunga lass och har försvagade muskler i bäckenområdet på grund av det och att de är undernärda. Det kan till och med hända när man har mens, och det händer unga kvinnor som är i tonåren också. Men det är vanligare att det händer efter en förlossning. Kvinnorna får stå ut med hårt arbete tills dess att de föder barnet, och efter 4-5 dagar är de tillbaka på fälten och sliter igen med ungen på ryggen.

Problemet har inte fått så stor uppmärksamhet, dels för att kvinnorna inte vågar prata om det för de skäms. Männen tror att de har horat sig när den är utanför. Och faktum att det luktar illa och gör ont och ser äckligt ut gör att de ofta inte vågar prata om det med varandra.

En ung flicka i 16årsåldern berättade i filmen att hennes man tvingade henne att ha sex trots att hon hade ett livmodersframfall i första graden, som efter den 2:a förlossningen helt hamnade utanför. Då tog hennes man en ny hustru.

Om de klagar slår svärmor dem. Nästan alla kvinnor här har arrangerade äktenskap och flyttar långt bort från sin hemby så att de inte får stöd av sin egen familj.

Vidrigt. Men det allra vidrigaste är kanske att de läkarna som regeringen skickar till de här avlägsna byarna åker på semester när de får sin betalning? Och att kvinnorna inte får någon vård. Väldigt få får det, och i de fallen är det hysterektomi.

Jag ska få filmen snart och lägga ut den på Youtube. Sudarson som har gjort filmen har även gjort andra filmer om bland annat miljösituationen i Nepal och barnarbete. Jag skulle vilja få Sudarson till Sverige så att han kan hålla föredrag på universiteten och i organisationer. Om någon är intresserad av ett samarbete kan den kontakta mig på carolinqua@yahoo.se

Om strömlöshet, asiatisk byråkrati och stelfrusna leder

Igår var elen borta nästan hela dan. Shit, hur ska man få saker och ting gjorda när det inte finns nån el? Nån idiot i regeringen har beslutat att elen ska stängas av 45 timmar i veckan nu. Så man borde starta en generatorshop eller sälja stearinljus om man vill bli rik. Funderar fortfarande på om det inte är så att någon på regeringen har en firma, eller en bästa kompis som säljer sånt. Så illa kan det ju inte vara, och om det var det så kunde de ju importera el från Indien eller nåt.

Vi hade en lång diskussion på tillverkningen hur vi skulle göra, för jag gillade inte när de skaffade en generator utan att ta reda på om det fanns solpaneler som skulle klara av elen där. Och det gör de, men de jag hittade på internet är så dyra att det inte är värt det. Vindkraftverk kanske? En annan grej som hindrar är att man måste skaffa licens för alternativa elkällor, och dessutom betala en straffavgift. Inte klokt. Borde kanske flytta hela skiten nån annanstans. Stackars Nepal.

Dessutom hade jag en riktig smällhuvudvärk 3 dagar i rad, och fick sitta och vänta på att lämna in ett papper som tog 3 minuter att fylla i till den indiska ambassaden. Allting tar 100 år här. Hoppas att det inte är så på de andra ambassaderna. Ska jaga rekommendationsbrev från svenska konsulatet och den brittiska ambassaden imorgon, för det måste man ha om man ska få visum till Pakistan. Och sedan visum till Iran. Det är krångligt för det kan ta lång tid om man är från England, för de är misstänksamma mot britter och amerikaner så man kanske inte ens får det. Det borde inte vara något problem för mig. Vi ska betala för att få en autorizationcode från en hemsida så att det går snabbare, och försöka få visumet i Islamabad. Det afghanska visumet borde inte vara något problem. Har hört att det tar 1-2 dagar. Hoppas att man får åka från Herat-Mashad, annars är mina planer iallafall förstörda. Det fanns inga forumtrådar på thorntree. Det var planen iallafall, att åka hem landvägen. Och hota Hassan i Istanbul som är skyldig oss $800. Och titta på flokatitillverkningen i Grekland. Om det inte blir en alltför dyr historia.

Brr det är kallt. Snälla skicka mig en luftvärmepump. Och ett matpaket. Det är så kallt att det gör ont i lederna, och att duscha ska vi inte tala om..brr.

Strömavbrott

Nu har det varit strömavbrott igen. 2 ggr dagligen, totalt 8 timmar, olika tider varje dag. Vad gör man då? När det är mörkt och man borde jobba med datorn? Eller kanske vill titta på en film, läsa böcker eller lyssna på musik?

Hm, ja det är lite frustrerande. Har bara ett värmeljus. Alla butiker är stängda. Och det finns inte ett skit att göra. Laga mat i mörkret kanske. Spela spel på mobilen. Borde nog köpa fler ljus och lite spel kanske. Och böcker.

De stänger av elen för att de säger att det inte finns tillräckligt med el. Hela stan har mörka fläckar som turas om. Och när det inte finns el kan man inte jobba heller. Förutom de som har egna generatorer förstås. Kanske är ett trick för att någon på regeringen har en kompis som säljer generatorer? Hm. Jag som trodde Nepal var ett av de länder som hade mest vattenkraft.

Lite jobbrelaterat i Nepal

Vi har en ny person som jobbar med kvalitetskontrollen, vi har också ordnat ett enkelt system så att de kan kolla allting lättare. Inga plagg som inte är 100% korrekta kommer att passera kontrollen. Vi har en bok så att vi kan föra statistik.

En annan förbättring är att vi har lärt personalen att sopsortera. Hårdplast, papper och metall återanvänds. Matrester komposteras. Kashmirrester kommer vi att använda till stoppning i kuddar och madrasser. Det kommer att bli mysigare för damerna som gör fransarna. Det är ok nu, men det vore trevligt att inreda lite så att det blir en mysig stämning. Damerna som gör fransarna sitter med benen i kors på madrasser och mattor, så kuddarna skulle passa in där.

Vi gjorde en enkät för personalen. Alla var nöjda med arbetsmiljön och sitt jobb, men vissa hade små klagomål på saker som vi enkelt kan rätta till. Exempelvis är det lite småstökigt så det är svårt att hitta saker och ting. Vissa kände att de behövde mer erfarenhet. Så vi tänkte ha småkurser inom deras arbetsområden. Flera som inte kunde läsa och skriva ville läsa kvällskurser och visste inte hur man skulle göra (vilket finns och är gratis). En del nya visste inte heller om att de får ersättning när de är sjuka (vilket de ju får). Så lösningen för detta är informationsmöten en gång i månaden och en anslagstavla. Vi tänkte också ha en picknick för alla, där vi kan prata mer om resultaten från enkäten och ha lite kul. Vi tänkte ha lekar, dans och en fotbollsmatch.

Här är en bild på sjalar i lokalt lammull (superfine lambswool, 22 mikroner, 120-count). Det är garn i väldigt hög kvalitet som är tunnare än våra ringsjalar. Det ser lite glansigt ut och känns mjukt. Tillverkningen är för www.mypashmina.se